År 2009 fortsatte Petri Ala-Maunus sina studier, nu vid Bildkonstakademin, vilket innebar en vändpunkt i hans karriär. Han lade nu solnedgångarna åt sidan och fokuserade på helt andra saker. Han skapade videoverk, hämtade inspiration från omslag till rockalbum och gav till och med ut en egen LP-skiva. Ibland gjorde han egna versioner av pärmarna till Jehovas vittnens tidskrift Vakttornet. Han tog sin magisterexamen 2011 med arbeten som bestod av fiktiva officiella porträtt. Ett år tidigare hade familjen fått en son, och snart blev Ala-Maunus hemmapappa. Att vara hemma hade sina fördelar, men ekonomin var ofta knapp och stipendierna lyste med sin frånvaro. Han började på allvar fundera över vad han skulle göra när han blev ”stor”.

Slutsatsen blev att måleri var det som han behärskade och det som han ville ägna sig åt. Konstnären återvände nu till naturen, men ur ett nytt perspektiv. I sina landskap flyttade han blicken från himlen ned mot marken, samtidigt som bildytorna växte från små format till stora dukar. Det var en lyckträff när han fick ett stipendium för att hålla en utställning på Galleria Sculptor i Helsingfors 2013. Utställningens titel, Übernatur, talade sitt tydliga språk: verken, som hämtade inspiration från tysk romantik, var överdramatiska fantasilandskap föreställande en värld som inte existerar. Utställningen blev en stor framgång och sålde slut. Den ledde till nya stipendier och fler utställningar. Målningarna växte ytterligare i storlek; de största var fem meter breda panoramabilder som omslöt betraktaren i ett bildrum som sträckte sig mot horisonten. Museer och samlare visade intresse och förvärvade verk till sina samlingar. En höjdpunkt nåddes kanske när Petri Ala-Maunus verk Fjäll och fördärv ersatte den turnerande målningen Sved av Eero Järnefelt på konstmuseet Ateneum under firandet av Finlands 100 av självständighet 2017.

Ala-Maunus målning Berättelsen om ynglingen som drog ut för att lära sig vad rädsla är var anknuten till Ars Fennica 2019-kandidaternas gemensamma utställning 2019 på Amos Rex, där han var en av fem deltagare som tävlade om priset. Verket, som ursprungligen skulle ingå i hans avdelning, rymdes inte med och färdigställdes därför inte förrän senare. Hur som helst så fick Ala-Maunus i publikomröstningen den största mängden röster. Som pris besökte Amos Rex-chefen Kai Kartio konstnärens ateljé och förvärvade verket till Konstsamfundets samling. Arbetet är fritt uppkallat efter bröderna Grimms 1800-talsberättelse Pojken som ville lära sig rysa. Målningen skildrar inte textens hårresande skräckhistoria, utan namnet lades till först efter att målningen var klar. Det passade perfekt till konstverkets atmosfär som utstrålar hotet från en annalkande storm och naturens otyglade krafter.

Under årens lopp har Petri Ala-Maunus utvecklat en mästerlig målarteknik med vilken han frammanar fantastiska, detaljerade vyer av höga berg och djupa dalar. Han hämtar sin stil till stor del från 1800-talets romantik, de märkligt sublima, utopiska vyerna från den amerikanska Hudsonflodsskolan, eller 1800-talets tyska konst. Han talar vitt och brett om Düsseldorfskolan och dess idyller, som i ateljén fullbordades genom att kombinera skisser gjorda på många olika platser till ideala landskap. På samma sätt bygger Ala-Maunus sina målningar från olika källor, egna fotografier, reproduktioner av konstverk och allehanda bildmotiv som han funnit på internet. Men det finns ofta något hotfullt, farligt och dystopiskt i hans panoraman. Målningen Berättelsen om ynglingen… skildrar en nästan ogenomtränglig terräng, full av vassa stenar och tjock, tät vegetation. Det starka, onaturligt gröna solljuset bländar. Åskmolnen som närmar sig från vänster är som ett förspel till något skrämmande och okänt.

Men var är människan? I målningen Berättelsen om ynglingen… kunde man med själens ögon se en liten, vilsekommen vandrare mitt i den stora naturen. Människofiguren är dock helt frånvarande i Ala-Maunus landskap. Ändå kan människans närvaro kännas i de reaktioner och känslor som målningen framkallar, både goda och dåliga. Ala-Maunus är en magiker som med färger och ljus frammanar ett humant, organiskt och levande landskap, som en människokropp, med alla tänkbara kryddor.