November / Felix Nylund (1878–1940)
Felix Nylund är en av de mest betydande finländska skulptörerna i början av 1900-talet. Han föddes i Korpo och studerade utomlands i Köpenhamn från 1899, och sedan i Paris 1901–1906. Vid den här tiden hade han anammat modernismens principer, som han tillämpade i sina tidiga skulpturer. Nylund var en exceptionellt skicklig porträttmålare. Hans dröm var att få utföra offentliga monumentala verk, men det var inte förrän 1932 som hans önskan förverkligades, med statyn Tre smeder i Helsingfors. Nylund var också en ivrig målare och en begåvad tecknare.
Jämnåriga Felix Nylund och Amos Anderson hade känt varandra sedan tidiga vuxna år. Amos Anderson betalade Nylunds växlar och började förvärva hans konst fr.o.m. 1910-talet. Senare hade Amos i sina tankar ett museum för Nylunds verk. Något sådant blev inte av, men invigningsutställningen på Amos Andersons konstmuseum år 1965 var Felix Nylunds minnesutställning. På 1970-talet donerade Nylunds arvingar en ansenlig mängd av skulptörens konst till Konstsamfundet. För att hedra detta inreddes i museet ett rum tillägnat Nylunds verk år 1974.
Amos Andersons fonds samlingar omfattar ett stort antal skulpturer samt flera målningar och hundratals teckningar av Nylund.
Foto: Mary Gestrin Grodan
Felix Nylund (1878–1940)
1908, förgylld brons, h. 18,5 m, 301/AA
Felix Nylund är mest känd för sina skulpturer som föreställer nakna, atletiska män. Ändå avbildar hans två mest berömda fristående skulpturer kvinnor: Landsvägsmaja från 1921 och hans tidiga verk Grodan från 1908. Den första versionen av Grodan kom till under Nylunds vistelse i Rom. Han inspirerades av de antika skulpturer han såg i Italien, kanske också av Auguste Rodins och särskilt Aristide Maillols klassicerande skulpturer. Felix Nylund, som bodde i Köpenhamn genom sitt äktenskap, ställde ut Grodan 1909 på Den frie udstilling, där den mottogs mycket väl och förvärvades till Statens Museum for Kunsts samling.
Redan från början tänkte Nylund Grodan som en figur för en fontän. År 1910 presenterade Nylund en miniatyrmodell av sin fontän på Finska konstnärernas höstutställning som hölls på Ateneum. Ett par år senare, 1912, gav Alfred Kordelin Nylund i uppdrag att skapa en fontän med Grodan för Gullranda park i Nådendal. Innan dess hade Kordelin förvärvat Nylunds marmorskulptur Adam och Eva för Gullranda. Fontänprojektet fortskred tills sockeln, ritad av arkitekten Sigurd Frosterus, färdigställdes 1915. Saken stoppades i samband med Alfred Kordelins död 1917, då alla statyprojekt på Gullranda lades ner. Nylund försökte senare förgäves blåsa nytt liv i sin fontän, med en vädjan till Kordelins stiftelse.
Det var inte förrän många år efter Nylunds död, på 1960-talet, som konstnärens son Gunnar Nylund färdigställde den slutliga skulpturen baserad på sin fars ritningar. Statyn placerades på det färdiga fundamentet som hade stått tomt i många decennier. Det visade sig dock att kvinnogestalten för Grodan var felaktigt dimensionerad och avlägsnades. Enligt hörsägen ville president Urho Kekkonen inte ha nakna kvinnor, som Grodan, i sin trädgård. Från Gullranda reste Nylunds groda till Amos Andersons sommarresidens, Söderlångvik på Kimitoön. Där i gårdens park fick den stå fram till 1994 då den köptes av Lomma kommun i Sverige, på initiativ av Gunnar Nylund och Lomma konstförening, och fick sin placering på kommunens centraltorg. Där är den också känd vid namn Krutmaja.
År 1926 lät Felix Nylund gjuta Grodan i två exemplar i förgylld brons. Den ena förvärvades av Amos Anderson troligen år 1927. Nu ingår den i Amos Andersons fonds samlingar och är permanent utställd på Söderlångviks museum.
Grodan representerar tidig modernism i den finländska skulpturkonsten. Den unga damens anatomi är klart förenklad, och hennes pose är okonventionell och sensuell. Felix Nylunds konst som sinnligast med erotiska undertoner.
Texten skriven av Kaj Martin, intendent, Amos Rex
Foto: Stella Ojala, Amos Rex Byken torkas och Självporträtt med pipa
Felix Nylund (1878–1949)
1921 och ca 1919, olja på duk, 41 x 46 cm, 73/72 och tusch på papper, 20,5 x 13 cm, 363/72
Det är paradoxalt att skulptören Felix Nylund aldrig hade en enda egen separatutställning under sin livstid. Å andra sidan hade målaren och tecknaren Felix Nylund flera utställningar i både Finland och Danmark. Förutom som skulptör är han nämligen också känd som en framstående målare, tecknare och grafiker. Det sägs att Felix Nylund trivdes bättre i målares sällskap än bland sina gelikar, bildhuggarna. År 1903 gifte sig Nylund med den danska konstnären Fernanda Jacobsen (1878–1968) och bosatte sig med sin familj först i Paris och sedan i Köpenhamn. I dessa städer blev han bekant med flera nordiska målare, som hade ett stort inflytande på hans sätt att avbilda saker på duk. Första gången tog Nylund tag i penslarna 1908 under sin resa till Italien, men måleriet blev viktigt på allvar först några år senare, i mitten av 1900-talet talets andra decennium.
Felix Nylunds måleri är friare och mer spontant än hans skulpturkonst. Hans färger är klara och i linje med den tidiga modernismen, hans penseldrag är livfulla och måleriska. De samtida kritikerna beundrade Nylunds djärva och nyanserade färgsättning, men kritiserade ibland hans brist på fast form och struktur. I vilket fall som helst ansågs han vara en utmärkt kolorist.
År 1918 flyttade familjen Nylund till en villa kallad Kristianslys i Bagsværd, norr om Köpenhamn. På dess gårdsplan skapades några fräscha och stämningsfulla miljöskildringar, såsom oljan Byken torkas, med växthuset och det kala trädet, bekanta motiv från andra målningar.
Om Nylund var självlärd som målare, baserades hans förmåga som tecknare på en grundlig utbildning i enlighet med tidens didaktiska principer. Hans studier vid Ritskolan i Åbo betonade betydelsen av teckning. I Paris fortsatte Nylund att teckna på kvällarna på Académie Colarossi, och kopierade klassiska skulpturer i Louvren på papper. Som tecknare var Nylund exceptionellt skicklig. Hans motiv omfattade allt mellan himmel och jord, landskap, skisser till skulpturer, karikatyrer, porträtt och särskilt träffande självporträtt, som finns i flera hundra varianter.
Texten är av Kaj Martin, intendent, Amos Rex.
Amos Anderson Sexagenario
Felix Nylund (1878–1949)
1938, medalj, silver, diameter 5,6 cm, 720/AA
År 1938 beställde Grafiska Förbundet, Helsingfors Konsthall och Svenska Teatern tillsammans en medalj av konstnären Felix Nylund (1878 – 1940), för att uppmärksamma Amos Andersons 60-årsdag. Nylund och Anderson var jämnåriga, och träffades genom en gemensam bekant redan år 1899. Där inleddes en vänskap som slutade först vid Nylunds död. Amos blev en av Nylunds första mecenater och stödjare. Under åren 1911 och 1912 hjälpte Amos honom bland annat genom att betala bort hans växlar, och genom att köpa av hans konstverk.
Porträttreliefen av Amos Anderson skapades i augusti 1938, och dess gipsmodell skänktes till Amos på hans födelsedag den 3 september samma år. Själva jubileumsmedaljden präglades året därpå. På medaljens framsida finns en relief av Amos, och den latinska texten ”sexagenario” (sextioåring). Medaljens baksida pryds av tre grekisk-romerska gudar, som symboliserar områden som intresserade både Amos och medaljens beställare. Under gudarna står Amos födelsedatum skrivet med romerska siffror.
Athena (den romerska gudinnan Minerva) är visdomens, den intelligenta krigsföringskonstens och hantverkarnas gudinna. På medaljen avbildas hon utan sin krigarutrustning, i färd med att hälla olja i en lampa som hon håller i sin hand. Det här kan tolkas som en illustration av hur klokhetens och bildningens låga skall tändas och hållas brinnande. Tack vare den här tolkningen avbildas Athena ofta i samband med universitet. Amos, som själv hade en ganska begränsad utbildning, betraktade utbildning som mycket viktigt, och stödde Åbo Akademis verksamhet under flera decennier. Under antiken betraktades konstnärerna i första hand som hantverkare, varför Athenas roll på medaljen också kan syfta på Amos mecenatroll. Ett exempel är Finlands Rom-institut. Samma år som medaljen skapades, år 1938, grundade Amos den stiftelse som upprätthöll institutet, vars roll ännu idag är att stödja finländsk vetenskap och konst i den eviga staden.
Merkurius (den romerska guden Hermes) var gudarnas budbärare och handelsmännens beskyddare. Amos Anderson var känd som affärsman och förläggare, och ägde flera tidningar. Man kan säga att han var en förmedlare av information och kunskap, en budbärare.
Thalia, med sin komedimask, är komedins och den lättsamma diktkonstens musa. Teaterkonsten låg nära Amos hjärta. I tillägg till att han stödde Svenska Teatern finansiellt, skrev och regisserade han flera pjäser som uppfördes där. Amos pjäser kan ändå inte kategoriseras som tematiskt lättsamma, varför Nylunds Thalia-symbolik kanske närmast illustrerar teaterns stora betydelse i Amos liv mer generellt.
Medaljen präglades i 75 silverexemplar och 250 exemplar i brons. Reliefen av Amos hänger också på väggen i Finlands Rom-institut Villa Lante, samt pryder hans grav på Kimitoön. Amosreliefen välkomnade också besökarna i Amos Andersons konstmuseum när det öppnades år 1965 på Georgsgatan. Idag finns reliefen kvar i samma byggnad, i Amos Anderson hemmuseum. Reliefen har också inspirerat logotyperna för Amos Andersons fond och Amos Andersons Hem.
Texten skriven av Anna Maria Wilskman, arkiv- och biblioteksansvarig, Amos Rex
Foto: Stella Ojala, Amos Rex Skisser till Tre smeder
Felix Nylund (1878–1949)
ca 1929, gips
Skulptören Felix Nylund skapade tre betydande offentliga verk under loppet av fem år, varav två var gravmonument, ett för konsul Schütt i Jakobstad (1929) och ett annat för Hannes Gebhard i Helsingfors (1934). Den mest kända är dock statyn Tre smeder, som är placerad på skvären som bär monumentets namn i korsningen mellan Mannerheimvägen och Alexandersgatan i hjärtat av Helsingfors. Skulpturen, som är känd för alla som bor i storstadsregionen, utgör utan tvekan höjdpunkten i Nylunds karriär.
Tre smeder sysselsatte Nylund i flera år. Dess rötter går tillbaka till 1913, då Felix Nylund deltog i J.V. Snellmans monumenttävling med ett verk med smedtema. Sex år senare skissade han ett monument där tre smeder placerades ovanpå en tio meter hög pelare. Båda versionerna stannade på skissbordet, men motivet fanns kvar i Nylunds tankar. År 1927 presenterade Nylund för första gången sin idé till smedsmonumentet för Stiftelsen Pro Helsingfors, grundad av Julius Tallberg 1917. Tanken var att resa en staty på den öppna platsen som gränsade till Gamla studenthuset och Tallbergs affärsbyggnad, där den s.k. Globrunnen en gång stod. Efter många om och men, och otaliga skisser godkände stiftelsen slutligen förslaget hösten 1930. I två år arbetade Nylund outtröttligt med monumentet. Statyn av de tre smederna avtäcktes den 2 december 1932 med en festlig ceremoni, och mottogs mycket positivt av både allmänheten och kritikerna.
Amos Andersons fonds samlingar innehåller fyra tidiga gipsavgjutningar av smederna. De är en del av utkastet till statyn som Stiftelsen Pro Helsingfors beställde av Felix Nylund. Den presenterades i februari 1929 och utfördes i skala 1/5. Smedernas poser ligger redan mycket nära de slutgiltiga versionerna: mästersmeden håller ett smidesjärn på ett städ, två andra smeder smider med stora hammare. I detta tidiga skede var de manliga figurerna påfallande muskulösa och kraftiga. Deras ben är korta i proportion till överkropparna. Stiftelsen var inte helt nöjd med smedernas tunga fysionomi, och i den slutliga versionen motsvarade männen bättre tidens klassicerande ideal, utan att dock glömma en viss för Nylund karakteristisk realism.
Felix Nylunds ursprungliga tanke var att statyn av de tre smederna skulle bli ett industrimonument, med Julius Tallbergs livsverk i åtanke. Senare ansåg han att verket symboliserade arbete och samarbete på ett allmänt plan.
Texten skriven av Kaj Martin, intendent, Amos Rex