Birger Carlstedt var en föregångare i den moderna konsten i Finland. I sin ungdom hörde han till de få konstnärer som vågade sig på experiment i det trånga kulturklimat som rådde hos oss. Efter att ha prövat på olika stilar övergick han slutligen i början av 1950-talet helt till ett abstrakt uttryck, som han konsekvent utvecklade resten av sitt liv.

Föreningen Konstsamfundet äger en omfattande, högklassig samling av Birger Carlstedts konst. Konstnären testamenterade denna samling till den av föreningen ägda Amos Andersons konstmuseum dit den flyttades efter hans död 1975. I samlingen finns hundratals målningar, en del av dem konstnärens centralaste verk samt tusentals teckningar och skisser från alla perioder i Carlstedts karriär. Föreningen har även ett rikligt arkivmaterial kring konstnären.

Carlstedts konst väcker intresse också utanför Finlands gränser. Den 26.9 öppnades en utställning med ett femtiotal Carlstedtmålningar i det spännande Kunstsilo-museet i Kristiansand i Norge. Verken är utlånade från Konstsamfundets Carlstedt-samling.

• 

  Chat Doré, skiss för kafé­inredning

  Birger Carlstedt (1907–1975)

  1929, gouache, 25 x 45 cm, M12/82

  Birger Carlstedt studerade 1926–1928 vid Finska Konstföreningens ritskola och Centralskolan för Konstflit. Under studietiden intresserade han sig för den europeiska avantgardismen. Som son till en framgångsrik krögare hade han möjlighet att resa utomlands mera än flesta andra konstnärer. Till Paris reste han första gången 1923 och återvände dit många gånger i fortsättningen. Redan i ett tidigt skede var han mottaglig för nya impulser.

  Vi känner Birger Carlstedt främst som målare, men han gjorde mycket mer än så. På sina resor, och genom artiklar i olika tidskrifter, hade han kommit i kontakt med Bauhaus och De Stijl-gruppen som kombinerade bildkonst och arkitektur, med idén om ett helhetskonstverk som slutligt mål.
  Carlstedt designade interiörer, kulisser, möbler, mattor, reklam och sitt eget hus.

  Den mest berömda av Carlstedts inredningar var kaféet Chat Doré på Unionsgatan i Helsingfors. Han ritade det år 1929, vid 22 års ålder, på uppdrag av sin mor. Kaféet, som skickligt speglade de senaste internationella trenderna inom funktionalismen och art déco, inhyste Helsingfors trendigaste inredning. Den blev kortlivad, men sannerligen legendarisk.

  När Amos Rex ordnade en stor utställning av Birger Carlstedts konst 2019 beslutade man att rekonstruera kaféet Le Chat Doré i samband med den. Det blev en stor succé!

  Texten skriven av Kai Kartio, senior rådgivare, Amos Rex

• 

  Kubistisk komposition

  Birger Carlstedt (1907–1975)

  1930, olja, 73 x 60 cm, 2/68

  Åren 1930–1932 målade Birger Carlstedt en serie expressionistiska, surrealistiska och kubistiska verk, samt en helt abstrakt komposition. Dessa samt en del utkast till inredningar, textiler och möbler ställde Carlstedt ut i sin första stora utställning Helsingfors Konsthall 1932. Förståelsen från kritikernas och publikens sida var liten. De mest kritiska rösterna ansåg Carlstedts konst vara dekadent och pervers och en efterapning av den europeiska konsten. Mest retade hans målning Kubistisk komposition (1930), där orangefärgade läppformer i förgrunden fick heta ”erotiska orkidéer” och associerades med kvinnliga könsorgan. Trots sitt namn representerar arbetet egentligen inte kubismen utan pekar mera mot den abstrakta geometriska konstens utgångspunkter. I målningen finns emellertid drag och element, som gör att målningen i sista hand är föreställande: bland annat det att cirkeln i det övre hörnet, de spetsiga ovalerna och övriga former klart skiljer sig från bakgrunden.
  Helheten kan tolkas på många sätt, bland annat som ett surrealistiskt nattligt månskenslandskap. Kompositionen är även släkt med den av Carlstedt beundrade Le Corbusiers puristiska verk.

  Texten skriven av Kaj Martin, intendent, Amos Rex

• 

  Melodi ur fjärran

  Birger Carlstedt (1907–1975)

  1946, olja, 73 x 60 cm, 54/BC

  Nedslagen av det dåliga bemötandet och osäker på sin egen stil, återvände Birger Carlstedt till ett mera traditionellt uttryck och avbröt sina radikala experiment. Hela trettiotalet och halva fyrtiotalet målade han i en kraftfull och stiliserande expressionistisk stil, men höll sig till den föreställande konsten. Han reste mycket i Europa och Nordafrika, och skrev reportage och recensioner till den svenskspråkiga pressen i Helsingfors.

  Efter andra världskriget återgick Carlstedt till det surrealistiska uttrycket. I flera av denna periods mardrömsliknande målningar gav han uttryck för världskrigets fasor och det vakuum som många i Europa upplevde efter kriget. Andra arbeten är mera meditativa och lugna till sin anda. I målningen Melodi ur fjärran förenade Carlstedt två genrer: stillebenet och landskapet. I arbetet finns element som pekar dels mot Giorgio de Chiricos metafysiska utsikter med valvbågar och långa skuggor, och René Magrittes logiska kullerbyttor. Arbetet är fullt av paradoxer och omöjligheter. Fönstret öppnas mot oändligheten bakom horisontlinjen, samtidigt som man kan uppfatta det som ett stränginstrument på bildytan. Hålet i resonanslådan kan ses som en svart sol över landskapet. Ljuset från fönstret påverkar inte alls skuggorna i rummet. Modelldockan, och den på sin spets stående pentaederns skuggor, lever sitt eget liv och faller mot fönstret.
  Markku Valkonen, som skrivit om Carlstedts konst, säger att Melodi ur fjärran strävar efter det osynliga och outtryckbara. Rökslingan som genomtränger bildytan och försvinner i djupet, den hemlighetsfulla melodin, blir nog synlig, men inte ens konsten förmår fånga denna sfäriska musik i ett tredimensionellt rum.

  Texten skriven av Kaj Martin, intendent, Amos Rex

• 

  Sjunken katedral (La Cathédrale engloutie)

  Birger Carlstedt (1907–1975)

  1949, olja, 97 x 128 cm, 121/BC

  Birger Carlstedts surrealistiska, till sina element renodlade och konstruktivt uppbyggda målningar var en god utgångspunkt för hans kommande abstrakta försök. Den föreställande perioden i Carlstedts konst avslutades med den stora duken Sjunken katedral – Le Cathédrale engloutie. Kompositionen har fått sitt namn efter den franske kompositören Claude Debussys pianokomposition med samma namn, som Carlstedt fascinerats av genom sin hustru pianisten France Ellegaards repertoar. Musikalisk inspiration och antydningar till musikaliska kompositioner och analogier i bildkonsten hade redan tidigare haft betydelse för honom. Fr.o.m. nu blev de en central faktor i hans konstnärskap. I Sjunken katedral är stämningen immateriell och drömlik. Arbetet avslöjar även konstnärens fallenhet för mystik och exotik. Debussys stycke baserade sig på en urgammal bretonsk myt om en sjunken helgedom vid kusten av ön Ys. Den postkubistiska kompositionen bygger på talrika diagonalbågar och vertikala linjer som förenar sig och associerar till gotiska valvbågar. Bågarnas färgvalörer skapar en illusion av ljus som bryter sig i vattnet och ger bilden djup och tredimensionalitet.

  Texten skriven av Kaj Martin, intendent, Amos Rex

• 

  Mouvement tournant

  Birger Carlstedt (1907–1975)

  1954, olja, 80 x 100 cm, 78/BC

  Efter kriget blev de finländska konstnärerna igen mottagliga för moderna europeiska fenomen, och inställningen till nya strömningar blev positivare. Birger Carlstedt reste till Paris och övergick definitivt till det abstrakta uttrycket 1950. Hans nya stil står mycket nära den abstrakta geometriska konstens konkretistiska riktning, som byggde på de strama formalistiska grundelementen: färg och form. I kompositionen Mouvement tournant befinner sig de strama bågarna i förhållande till varandra i en dynamisk cirkulation. Formerna har grupperats kring mittpunkten i kompositionen, nästan som i en explosionsartad centrifugal rotationsrörelse.

  Carlstedts färgvärld är rik och nyanserad. I hans målningar finns sällan rena obearbetade toner. Han söker efter nya ovanliga brutna och blandade färger. I sina studier av färgernas inbördes relationer utvecklade han s.k. färgpianon som hjälpmedel. De bestod av pappersremsor på vilka han målat talrika nyanser. Genom att ställa dem intill varandra kunde han bedöma färgernas inbördes relationer innan han gick till verket.

  Med att blanda tempera i oljefärgen åstadkom han en yta som påminde om gamla freskers matta och sammetslena ytor. Carlstedt strävade alltid efter balans och inre ordning i sina arbeten. Kompositioner som bygger på det gyllene snittet har matematisk precision och klarhet. En utgångspunkt för Carlstedt var de renässanskonstverk som baserade sig på matematiska och geometriska kompositionsscheman. I hans konst förenas den klassiska traditionen med 1900-talets abstrakta språk.

  Texten skriven av Kaj Martin, intendent, Amos Rex