Juhani Linnovaara (1934−2022) fick sitt genombrott på 1960-och 1970-talet, och hans karriär varade i över sextio år. Linnovaara hör till de internationellt mest framgångsrika målarna i Finland. Hans knasiga, grodliknande varelser, säregna landskap och låtsasporträtt av historiens stormän gläder oss än i dag i otaliga musei- och privatsamlingar.

• 

  Nyfiken

  Juhani Linnovaara

  1969, olja på duk, 152 x 132 cm

  År 1969 fick Linnovaara huvudpriset på de ungas biennal i Paris för en serie målningar. I serien ingick Nyfiken, ett porträtt av en formlös figur. Efter att ha sett verket skickade Bengt von Bonsdorff, den dåvarande chefen för Amos Andersons konstmuseum, ett postkort till konstnären med en förfrågan om han kunde få köpa in Nyfiken till museets samling.

  I Linnovaaras verk – och det gäller såväl målningar som skulpturer − möts vi av ett par karaktäristiska runda ögon som glor på oss, med öppenhet inför världen. Nyfiken, som ingår i Konstsamfundets samlingar, är ett undantag. Figuren som kikar ut ur duken är formlös och saknar definierande drag, också ögon. Det enda som antyder någon form av mänskliga egenskaper är de små händerna som håller i ramen. Verkets figur har ännu inte fått den gestalt som väntar på andra sidan målningen – figuren har med andra ord inte stigit in i den värld som kunde ge den form. Kanske figuren på ett barns vis formar sig efter den kunskap som världen ger.

  Ordet nyfikenhet upprepas ofta i artiklar och verk som behandlar Linnovaara, och Nyfiken har också betraktats som konstnärens självporträtt. Linnovaara beskrivs ofta som surrealist (en definition som konstnären inte gärna undertecknade) eller magisk realist, men i själva verket har hans arbete och konst på ett mycket mera omfattande vis påverkats av den västerländska konstens historia. Linnovaara var sedan barnsben intresserad av konsthistoria och enligt sina egna ord lärde han känna det klassiska måleriet redan som 14−15-åring. Surrealismen kommer kanske fram i hans måleri framför allt som illustration av hans egen fantasivärld, på hans egna villkor. Den egna världen och synen framhävs också genom en kombination av besynnerliga bildmotiv och en klassisk, pietetsfullt bearbetad målningsyta.

  Informalismens ankomst till Finland befriade enligt konstnären också hans eget måleri, och Nyfiken återspeglar tydligt förtjusningen i den abstrakta formen och i det avskalade uttrycket. Verket upprepar återkommande måleriets klassiska och välbekanta fysiska form: fyrkanten. Man kan tänka sig att målningen å ena sidan syftar på måleriets historia och dess otaliga fyrkantiga verk, men å andra sidan kan man i den avskalade geometrin också se inflytandet från konstruktivismen. Efter informalismen kom konstruktivismen att spela en viktig roll inom finsk konst – en konstriktning som i enlighet med sitt namn tilltalades av konstruktioner och regelbundna former.

  Nyfiken ger anledning att nästan i oändlighet leta fram och studera varierande kryddor ur konsthistoriens skafferi. Den formlösa eller formsökande gestalten ser ut att förhålla sig till världen som dess skapare förhöll sig till arbetet: Nyfiken kikar förbehållslöst ut ur målningens strängt geometriska ramar: färdig att möta världen.

  Text av Inna Schwanck, kurator vid Amos Rex