Han föll; och dock, vad härlig lott
att dö som han, sen så man fått
sitt liv med ära hölja,
det är att trotsa glömskans sjö,
att lyfts som en grönklädd ö
ur djupet av dess bölja,
det är att dö, och dock ej att dö.

Den femte juli, strof 16. Fänrik Ståls sägner

Albert Edelfelt illustrerade Johan Ludvig Runebergs diktverk Fänrik Ståls sägner vid sekelskiftet 1900 då Finland levde under ryskt förtryck. Diktverket handlar om det finska kriget 1808–1809 då Finland skiljdes från Sverige och fick självstyre under ryska tsardömet. I slutet av 1800-talet skärpte ryssarna greppet om bland annat Finlands lagstiftning och administration. Som en motreaktion stärktes finländarnas nationella självkänsla, och Runebergs heroiska diktverk spelade här en väsentlig roll. Skaldens episka ballader handlar om den finska härens kamp, och Edelfelt har valt att avsluta dikten Den femte juli med en fabulerad scen föreställande Dunckers grav.

Överstelöjtnant Joachim Zachris Duncker (1774–1809) avled i slaget vid Hörnefors den femte juli 1809. Det berättas att fältmarskalk Sandels hade anklagat Duncker för feghet, varefter Duncker och hans kompani genomförde en försvarsstrid vid bron vid Hörnefors, utan att lyckas stoppa ryssarnas framfart. Duncker sårades och avled följande dag. Om händelserna kan man läsa i Borgå Tidning (7.9.1839) under rubriken ”Savolaxbrigadens sista öden”.

Edelfelts akvarell av Dunckers grav följer bland annat den schweiziske romantikern Arnold Böcklins Toteninseln-målningar. Motivet med en sarkofag på en ö, sedd genom ett teleskop på avstånd, har sitt motstycke i Hubert Roberts målning (1785) av Jean-Jacques Rousseaus sarkofag som finns på den poppelbevuxna ön Elysium i landskapsträdgården Ermenonville nära Paris. I Edelfelts målning reflekteras sarkofagens spegelbild skinande vit i det mörka vattnet: dödens vatten som i olika mytologier symboliserar resan från det värdsliga livet till dödsriket. Målningen representerar s.k. sepulkralkonst, dvs konst som är knuten till gravvårdar. Själva motivet är omringat av en krans och är försedd med den ovan angivna 16 strofen av Den femte juli.

När Edelfelt avled 1905 hölls hans begravning i nuvarande Storkyrkan i Helsingfors. Dikten Den femte juli var målad på ett tyg som täckte själva altarmålningen. ”Det är att dö, och ändå icke att dö”, blev även minnesord för Edelfelt som lever vidare i vår vardag på 2020-talet genom sina konstverk.

Akvarellen Dunckers grav tillhörde Amos Andersons egen samling. Numera hänger den i Amos Andersons hemmuseum i Helsingfors som en del av den permanenta utställningen.

Text av Marina Catani