Susanne Gottberg föddes i Ekenäs 1964. Åren 1982–1984 studerade hon vid Västra Nylands folkhögskola. Uppmuntrad av sina lärare fortsatte hon studierna vid Bildkonstakademin, där hon tog examen 1989. Samma år debuterade hon med egen utställning. Gottbergs karriär fick en flygande start. År 1991 tilldelades hon Finska Konstföreningens dukatpris, och 1994 utsågs hon till årets unga konstnär. Hon mottog Konstnärsgillets i Finland pris 2019. Hon arbetar målmedvetet med olika valda teman och söker ständigt efter nya uttrycksformer. Under årens lopp har hon haft ett stort antal utställningar och finns representerad i många samlingar. En utställning av Susanne Gottbergs konst visades på Amos Andersons konstmuseum 1999. Tio tio år senare anordnade hon och Markus Kåhre utställningen Gottberg-Kåhre Project bestående av en enorm målningsinstallation på Amos-museet. Amos Andersons fonds samlingar innehåller tio verk av Gottberg.

• 

  Utan titel

  Susanne Gottberg

  2010, olja och färgpenna på trä, 50 x 40 x 4,5 cm, 4/10

  År 2009 återvände Susanne Gottberg till sin ateljé efter avslutat Gottberg-Kåhre Project – ett intensivt, tvåårigt samarbete med Markus Kåhre. Då kände hon att det inte längre fanns någon återvändo till hennes tidigare motivvärld: skogar, broar, landskap. Abstraktionsgraden i de verk som skapades under de följande åren steg till en ny nivå. Olika typer av rutnät, kakel- och mosaikmotiv samt linjära mönster från trasmattor och persienner började dyka upp i hennes målningar. Bildrummet i dessa nya verk sträckte sig inte längre mot en avlägsen horisont, utan planade ut och närmade sig den tvådimensionella ytan.

  Nya impulser hämtades även från konsthistorien, i synnerhet från måleriet under den tidiga renässansen. Målningen Utan titel (2010), som ingår i Amos Andersons fonds samling, är ett av de tidigaste verken i denna serie. Den anspelar på Marie bebådelse (ca 1434) av den nederländske konstnären Rogier van der Weyden (ca 1400–1464) i Louvrens samling. Målningen skildrar den bibliska scenen där ängeln Gabriel uppenbarar sig för den läsande Jungfru Maria i hennes sovgemak.

  

   

  Ur originalmålningen har Gottberg hämtat Jungfru Marias säng till sitt eget verk. Det är en sängtyp som var vanlig i högborgerliga hem under 1400- och 1500-talet, försedd med sänghimmel, gardiner och draperier. Både i originalmålningen och i Gottbergs verk dras blicken till sängens intensivt röda färgton. Under renässansen var rött en högt värderad färg som förknippades med hög status; kanske var det en orsak till att färgen användes i sängar tillhörande till exempel Jungfru Maria och andra personer av rang. Rött rymmer en mängd olika betydelser, däribland kärlek, passion, eld och styrka. Aldrig tidigare i Gottbergs konst hade man skådat en färg med en sådan lyster som det röda i detta verk. För konstnären innebar det en frigörelse: känslor kunde nu uttryckas direkt genom färgen.

  Verket är utfört i oljefärg och färgpennor på en träpannå. Trä har varit ett karaktäristiskt underlag i Gottbergs konstnärskap sedan millennieskiftet. Det använda färgstoffet spelar en stor roll: oljefärgen sugs in i träet och skapar djup, medan pigmentet från färgpennan förblir klart och levande på ytan. Färgen kan bearbetas ytterligare genom slipning och påföljande nya lager. Resultatet är rikt, komplext och sinnligt. Träets naturliga mönster, ådring och kvistar tillför bilden en egen dimension och har medvetet integrerats i målningens komposition. I sina verk för konstnären ett slags visuell dialog med naturens egna kreationer

  I Gottbergs titelösa målning är den röda sängen placerad till höger, precis som i van der Weydens originalverk. Alla andra element och motiv har skalats bort. Den okonventionella kompositionen, i kombination med kontrasten mellan träytan och den djupverkan som sängen alstrar, skapar en stark laddning. Samtidigt är arbetet med rummet som öppnar sig från den plana ytan en metafor för målningen som en idé, som ett begrepp.

  Det finns något magiskt fantasifullt i Gottbergs skenbart enkla säng. Människan har en tendens att komplettera bilder med stoff utgående från egna erfarenheter. När vi väl känner igen sängen som ett motiv från en renässansmålning kan vi i vårt sinne fylla bilden med olika.