Hur morgondagens värld ska se ut beror till stor del på det mått av inbillningskraft som finns hos de där som just nu håller på att lära sig läsa.
Att läsa är att resa
Jag tror på att erbjuda redan en bebis så många böcker som möjligt, helst marinera dem i bilderböcker, ja, helst redan innan de föds, säger en del. När du läser för barn visar du att barnet är viktigt men också böckerna, det finns inga gränser för de äventyr ni kan ge er ut på, och alla de känslor boken ger upphov till. Du sitter med framtiden i din famn och reser framåt i tiden, ibland bakåt till dinosaurierna, flyger kanske bland papegojor eller utforskar Vintergatan, träffar hungriga larver och en råtta som är tandläkare och allt medan du gör det här lär du dig en hel del om hur det är att vara en liten människa på jorden. I vår fantasi får vi dessutom skapa allt det som händer när du vänder blad, allt det som illustratören valt att lämna bort eller författaren bara nämner mellan raderna. Fantasi behöver vi. Som Astrid Lindgren sa i sitt tacktal vid mottagandet av HC Andersen-priset år 1958: ”Allt stort som sker i världen, skedde först i någon människas fantasi, och hur morgondagens värld ska se ut beror till stor del på det mått av inbillningskraft som finns hos de där som just nu håller på att lära sig läsa. Därför behöver barnen böcker.”
I vår fantasi får vi dessutom skapa allt det som händer när du vänder blad, allt det som illustratören valt att lämna bort eller författaren bara nämner mellan raderna.
För mig är bilderboken den mest fascinerande konstform som finns, det finns inga gränser för hur stora ämnen man kan skildra på oftast ynka 32 sidor (ett förmånligt standardmått jag själv ofta bryter mot men många förlag helst vill att man håller sig till). Förstås är böckerna en inkörsport till vidare läsning, till studier och doktorshattar men jag vill i främsta hand tänka på dem som konstupplevelser. Bilderboken är ett första möte inte bara med litteraturen men också bildkonsten och performancekonsten, vi upplever den tillsammans oftast med någon vi tycker mycket om. Den kan likställas med ett konstgalleri i miniatyrformat som enkelt kan bäras med i väskan och besökas i bussen, i väntrummet eller på stranden. Jag är otroligt tacksam att jag genom mina böcker får föra en dialog eller bli vän med dem som är morgondagens lärare, psykologer, ingenjörer, miljöforskare, anarkister, politiker, konstnärer, närvårdare, vägarbetare, presidenter m.fl. Idag kanske mer än någonsin behöver vi bra barnlitteratur som hjälper oss att samtala om den komplexa och ofta mörka värld vi lever i.
Jag strävar efter att skapa böcker som utmanar, inspirerar och får läsaren att ställa frågor och förundras – samtidigt som den förstås gärna får tända hopp och glädje.
Också barn måste få möjligheten att försöka förstå sin samtid och samtala om den. De bästa bilderböckerna tar sina unga läsare på största allvar och vet att de är orädda filosofer som varje dag lär sig nytt. I en del av mina böcker har jag valt att skildra ämnen som också jag själv har svårt att greppa, det kan vara miljökris, konsumtionssamhällets hårda villkor, krig och robotik, faktumet att det ibland känns som att vi håller på att göra världen till en omänsklig plats att vara människa på. Jag strävar efter att skapa böcker som utmanar, inspirerar och får läsaren att ställa frågor och förundras – samtidigt som den förstås gärna får tända hopp och glädje.
Helst ska det också vara roligt, vi behöver få skratta tillsammans. Jag gillar inte genrer men om det fanns en som hette feelgood-ångest skulle vissa mina av böcker platsa, de har beskrivits som utopistiska dystopier. Jag är inte en vän av ålderskategorier, de bästa böckerna kan inte sättas i fack, de är stora läsupplevelser som tolkas beroende på de erfarenheter man har.
Samhället angår också barnen
Vi finländare satt en gång under tallar och gnagade kottar, sen gick tiden och vi blev ett folk som älskade böcker. Idag känns det nästan som ett hån, vi har den högsta bokmomsen i Europa när vi borde vi göra allt i vår makt för att göra böcker tillgängliga för alla. En fin lösning skulle vara att följa Danmark och sänka momsen till 0. Vi vuxna bär ett ansvar för att rädda barns framtida läsning, det är oförlåtligt att vi låtit det gå så långt som det gjort.
Det är ett enormt problem att vuxna inte intresserar sig för dem som är barn och unga och deras litteratur. Samhället angår dem i högsta grad, en dag är det dessutom de som tar över.
Det behöver föras seriösa diskussioner om barn- och ungdomslitteratur. Det är sorgligt att både Hufvudstadsbladet och Helsingin Sanomat skrev om illustratörsutställningen Kollektivet som ställdes ut på anrika Konsthallen i Helsingfors endast i artiklar om barn som besökte utställningen. Naturligtvis är vi konstnärer lyckliga att många barnfamiljer besökte utställningen, men den här utställningen hade förtjänat recensioner av proffs, det var en utställning vars syfte var att lyfta illustrationskonsten också till en vuxenpublik. Vi som gör böckerna gör det på fullaste allvar och har ofta långa utbildningar bakom oss. Det är en stor sak att modern illustrationskonst äntligen ställdes ut i en av våra vackraste utställningslokaler.
För att skapa intresse för läsning behövs vi också som förebilder, barn måste få se människor med olika bakgrund och med olika yrken som läser och de behöver se hur fantastiskt livet kan vara för dem som älskar böcker.
I Sverige deltog jag i en festival där poliser satt och läste bilderböcker för barn. Det här var ett underbart sätt att förstås skapa en relation till poliskåren men också att visa barnen att också poliser läser.
Barnboken är en fristad
Det är en missuppfattning att bilderboken är enbart för små barn. Min kloka goda vän poeten Stella Parland sa att barnboken bara låtsas vara för barn, den är en fristad för all sorts litteratur som inte riktigt riktigt hör hemma någonstans. Det finns bilderböcker som skulle passa trötta högstadieelever mycket bra. Böcker om stora känslor, om det svåra i att vara människa, om existentiella frågor, om vår plats i världen, allt det vackra och roliga och allt som är för jävligt. Böcker med bilder som drabbar en med ett pang rakt i hjärtat. De kan tvinga oss ut ur vår bekvämlighetszon, ruska om oss och bidra till att utveckla oss som läsare, skribenter, bildskapare och människor, kanske till och med göra oss lite vänligare, roligare och mer empatiska.
Det historieberättande djuret
Konstnärliga ämnen har fått vika undan och jag tänker mig att bilderböcker med olika bildvärldar av fantastiska illustratörer skulle inspirera alla dem som drömmer om en konstnärsbana, ja, inte bara dem, men förstås behöver man inte bli konstnär för att njuta av konst. Jag tror att bilderboken har möjlighet att beröra minst lika djupt som en film, teaterpjäs eller en roman och kan bara hålla med Salman Rushdie när han säger att vi är det enda historieberättande djuret på den här planeten, låt oss fortsätta med det.
Linda Bondestam är barnboksillustratör och författare.