Finns det en strategi eller ens en debatt? 

För undervisningsminister Anders Adlercreutz är bildning mer än att bara minnas fakta, det handlar om att förstå världen och att kunna tolka den ur olika perspektiv.

– Bildning är att ha redskap för att analysera sin omvärld. Kanske kan den hjälpa oss att uppskatta olika sätt att se världen, bortom vår egen subjektiva syn? 

Men han ser orosmoln vid horisonten. 

– Vår skola ger hyggligt bra verktyg, men när läsning tar allt mindre plats i barns och vuxnas vardag är jag inte övertygad om att vår bildningsgrad i klassisk bemärkelse går uppåt, säger han. 

I och med sjunkande PISA-resultat har digitaliseringen av undervisningen väckt diskussion. I Sverige beslöt regeringen år 2024 att stödja återinförandet av fysiska läroböcker i undervisningen. I Finland finns ännu ingen tydlig strategi kring balansen mellan de två formaten. 

– I Sverige talar man om ”från skärm till pärm”. I Estland är frågan inte lika laddad. Själv tror jag inte att vi kommer att gå helt tillbaka till tryckta böcker, men vi måste träna vår förmåga till långsamhet. Skolans roll kan vara att lära eleverna att tåla tristess, att kunna sitta still och läsa trots motstånd, säger Adlercreutz. 

Hur ska vi få elever, eller folk på arbets­­platser, att koncen­­trera sig när vi plockar upp mobil­telefonen hela tiden?

Nils Saramo, verkställande direktör på förlaget Schildts & Söderströms, kan inte riktigt se att en verklig analytisk diskussion förs, utan anser att det går mer känslor än fakta i frågan: 

– Den finländska grundskolan använder i hög grad fortfarande tryckta läromedel. Den digitala andelen är låg. Kopplingen mellan explicit digitala läromedel och sjunkande PISA-resultat är ofta en personlig tolkning, inte nödvändigtvis en slutsats grundad i data och forskning. 

Saramo skulle hellre föra en diskussion om den allmänna digitaliseringens effekt på skolan.  

– Det är ett faktum att PISA-resultaten går ner och läsfärdigheten sjunker, men sättet att undervisa har inte ändrat sedan digitaliseringen kom. Varför har då läskompetensen försämrats? Det är fel slutledning att digitala läromedel skulle ha lett till det.  

Han understöder lagändringen med mobilfria skolor och anser att vi måste våga prata om det digitala samhällets påverkan på vår förmåga att fokusera. 

– Det är säkert rätt väg att gå att ta bort mobiltelefonen från både barn och lärare under skoldagen. Hur ska vi få elever, eller folk på arbetsplatser, att koncentrera sig när vi plockar upp mobiltelefonen hela tiden?  

Tryckt dominerar i grundskolan, digitalt i gymnasiet 

I Finland dominerar de tryckta böckerna fortfarande i grundskolan. Läromedel står för 43,8 % av den finländska förlagsbranschens totala försäljning. Enligt statistik från Suomen kustannusyhdistys (2024) utgjorde tryckta läromedel 892 utgivna titlar, medan digitala motsvarigheter var endast 164.  

I gymnasiet är situationen den omvända. Där publicerades 450 digitala titlar år 2024, mot endast 114 tryckta. Orsakerna är två: digitaliseringen av studentexamen samt den utvidgade läroplikten i Finland, som ledde till avgiftsfria studier på andra stadiet från och med år 2021. Inköpet av läromedel övergick från den enskilda studerande till skolan, vilket gav gymnasierna en ny utgiftspost att beakta. För Schildts & Söderströms innebar det avgiftsfria gymnasiet att man inom tre månader satt kvar med hela lagret av nya, tryckta läroböcker.  

– Statsstyrningen av gratis skola i kombination med digital studentexamen och gymnasiernas val av digitala läromedel, ledde till att förlagen tvingades lägga ner tryckandet av läromedel för gymnasiet.  

Anders Adlercreutz anser att tillgången till tryckta läroböcker är en jämlikhetsfråga.  

– Jag hoppas att gymnasier skulle ha klassuppsättningar av böcker, trots att det är lättare att hantera och optimera licenser. Vi har undersökt det på ministeriet och det har visat sig att tryckta böcker blir på sikt billigare. De digitala övningsredskapen är nyttiga, men om man ska läsa långa texter så är jag övertygad om att det tryckta formatet är att föredra. Den här synen delar jag med lärarna.  

Saramo håller inte med om resonemanget. Han påpekar att kostnaden för läromedel för studier i gymnasiet har sjunkit med ca 40 % i och med digitala läromedel. 

– Det är olyckligt om eleverna och de studerande inte har egna läromedel. Det gagnar inte lärandet, ger inte goda möjlighet till egna studier och riskerar att leda till ojämnlikhet då läromedlena inte alltid finns att tillgå. Det är illa att diskussionen främst handlar om pengar och dessutom ibland utan perspektiv. De digitala läromedlena ger möjlighet till att skriva ut innehållet på papper vilket ger alla möjligheter att parallellt jobba med digitalt och pappersbaserat. Det här ger mycket bredare möjligheter än att diskutera antingen eller, digitalt eller tryck, säger han. 

Ur ett affärsmässigt perspektiv är en lösning med tryckta läromedel som beställs vart tredje år som klassuppsättning utmanande. Nuvarande omfattning av läromedel är inte möjlig att upprätthålla med den modellen och samtidigt bibehålla nuvarande prisnivå och strukturer, tillägger Saramo. 

Nils Saramo tror inte att gymnasieundervisningen kommer att återgå till fysiska böcker, men ha hoppas att böcker kommer att öka som kompletterande inslag. Han önskar att debatten skulle handla mer om inlärning och lektionsutformningen. Debatten om vad man vill uppnå med undervisningen är för honom intressantare än formatet. 

Det är illa att diskus­sionen främst handlar om pengar och dessutom ibland utan perspektiv.

Läsning, svaret på allt 

Läsning ses fortfarande som kärnan i bildning. Anders Adlercreutz oroar sig för att en generation som vuxit upp med 15-sekunders videosnuttar ska ha svårt att fokusera på längre texter. 

– Hur kan vi kräva att barn ska läsa i två timmar om vi vuxna inte själva klarar det längre? 

Saramo föreslår ett konkret grepp: 

– Jag skulle vilja se att man i läroplanen låser en timme i veckan för läsning i modersmålsundervisningen. Den tid som tidigare användes till läsning har minskat. Läsning är en färdighet som behöver övning och tid. Behöver vi öronmärka den tiden?  

Han ser också hur multilitteracitet – förmågan att tolka olika medieformat – i viss mån har urvattnat fokus på traditionell läsning: 

– Alla texter ska enligt läroplanen vara lyssningsbara för att möta olika inlärningsstilar. Det är bra ibland, men ibland väljer elever ljudspåret bara för att det är lättare – och då höjs tröskeln för att läsa. 

Oberoende om läromedlen är digitala eller tryckta, är det viktigt att vårt skolsystem bygger på professionellt uppbyggda, för alla gemensamma läromedel, säger Saramo. 

– Bildning, läsande och djup förståelse kan inte uppnås med ytliga power point-presentationer. Det finns dessutom en demokratiproblematik med egna, lärarproducerade läromedel. Lärarna är autonoma i Finland, och det är bra, men det lämnar också utrymme för tolkning och egna värderingar som kan färga undervisningen.

  

Skolans uppdrag i AI:s tidsålder  

Med AI:s framväxt väcks nya frågor om skolans roll. Behöver vi fortfarande allmänbildning när AI kan leverera svaren? Både Saramo och Adlercreutz menar att vi behöver det mer än någonsin. 

– När AI ger fel svar, behöver vi en referensram för att kunna avgöra det. Bildning är ramen som bygger på historia, värderingar och sammanhang, säger Saramo. 

Adlercreutz ser paralleller till tidigare teknikskiften: 

– Då räknaren kom trodde man att vi inte längre behövde kunna matematik. Men verktygen förändrar inte behovet av att förstå. Vi måste fortfarande ha en grund att stå på. 

Artificiell intelligens kommer att ändra på undervisningen och inlärningen, anser både Anders Adlercreutz och Nils Saramo, men hur? För förlagen innebär den snabba utvecklingen att det är svårt att veta vad som lönar sig att satsa på: 

– Det ändrar med tre månaders mellanrum. För ett år sedan planerade vi ett utvecklingsprojekt kring AI, som hade kostat en miljon, men nu finns den lösningen gratis i de stora språkmodellerna, säger Nils Saramo.  

AI:s snabba frammarsch har också fått Schildts & Söderströms att tänka på vad de egentligen säljer. 

– Tidigare sålde vi innehåll. Nu handlar det alltmer om paketering och pålitlighet. Lärarna behöver kunna lita på att våra material är faktagranskade och följer läroplanen. 

Ansvaret för de stora linjerna, hur AI tillämpas i undervisningen och vad som ska läras ut, ligger hos dem som planerar utbildningen, säger Saramo. Men behovet för allmänbildning kommer inte att försvinna:  

– Jag är rädd för en generation där bildning successivt avtar, då hamnar vi som mänsklighet i en situation som är ad hoc. Bildning ger oss förutsättningar för att arbeta hållbart vidare.  

Då räknaren kom trodde man att vi inte längre behövde kunna matematik. Men verktygen förändrar inte behovet av att förstå. Vi måste fort­farande ha en grund att stå på.

Segregering, lärarbrist, politiskt tryck 

Skolan står inför stora utmaningar, bland annat i form av ökad segregering i samhället och en ökad vilja att politisera undervisningens innehåll. Enligt Anders Adlercreutz gäller det att bevara skolans roll som demokratibyggare. 

– Vi har en jämlikhetsbyggande skola i Finland, och vi måste undvika segregering. Där har stadsplaneringen en stor roll. Jag är glad att vi inte har gått in för ett system med privata och offentliga skolor. Men vi ser också tendenser att vilja politisera utbildningens innehåll som vi måste stå emot. Vi måste hålla fast vid vårt system där läroplanen är fri från politisk påverkan.  

På den finlandssvenska sidan ser utmaningarna delvis annorlunda ut: brist på behöriga lärare, skolpsykologer och kuratorer samt svårigheter att säkra svenskspråkiga tryckta läromedel. 

– Vi ska ha råd med böcker, även på svenska. Regeringen har infört ett särskilt stöd för det, för det är en jämlikhetsfråga. 

Han nämner också vikten av att finlandssvenska barn kan tala och skriva en god finska, något som varit på nedgång de senaste åren.  

Vi kalibrerar om oss hela tiden som människor. Men skapande, intuition och empati kräver fort­farande något mer än ett snabbt AI-svar. De kräver bildning, säger Adlercreutz.

Det är tydligt att framtidens skola inte enbart står inför ett val mellan tryckt och digitalt, utan också en balansgång mellan snabb anpassning och djup förståelse. Läsning, bildning och gemensamma referensramar fortsätter att spela en avgörande roll, intygar både Anders Adlercreutz och Nils Saramo. 

– Vi kalibrerar om oss hela tiden som människor. Men skapande, intuition och empati kräver fortfarande något mer än ett snabbt AI-svar. De kräver bildning, säger Adlercreutz.