Sebastian Teir eller KEBU, som är hans artistnamn är syntlegenden som gör allt själv.
Musiken krävde 110%
Artisten Kebu – Sebastian Teir – komponerar sin musik i en studio i Esbo. Här råder inget kreativt kaos. Utrustning nerpackad i noggrant namngivna lådor, etiketter på hyllor, kablar i organiserade knippen längs väggarna. Något kan alltid gå sönder, och då måste man veta exakt var reservdelarna ligger. Men när han skapar sin musik prövar han sig fram.
Sedan 2017 har han jobbat på heltid som musiker. Egentligen var det inte tänkt att bli så. Han har en bakgrund inom energiteknik och miljöskydd och jobbade åtta år som projektchef på VTT innan han sadlade om. Musiken har funnits med hela tiden, vid sidan om:
– Jag har alltid haft musiken som hobby och spelat i band. Oftast var det jag i bandet som ville ta det vidare, göra det mer professionellt och nå ut till en större publik. Men det var alltid någon eller någonting som var emot, säger han.
Lösningen blev soloprojekt. När han började göra egen musik under namnet Kebu fungerade det plötsligt bättre. Några videor på Youtube gav honom snabbt en fanbas, ökat självförtroende och till slut också en möjlighet att lämna det fasta jobbet. När han blev tilldelad ett ettårigt konstnärsstipendium kunde han bara få sex månaders tjänstledighet från jobbet.
– Då var det egentligen ett lätt val. Jag slutade, helt enkelt. Min chef var uppmuntrande och sa att jag utan vidare skulle få jobbet tillbaka. Men nu är det åttonde året jag gör det här på heltid.
Från Österbotten till europaturné
Han växte upp i Sideby utanför Kristinestad. Långa avstånd till allt, en pianolärare från medborgarinstitutet som dök upp en gång i veckan eller varannan vecka. När undervisningen krävde att han skulle börja åka in till Kristinestad sa det stopp. I stället gled han över mot band och elinstrument. Han provade gitarr, men det satt inte riktigt.
– En vän sa: ”Du skulle kunna spela keyboard i stället”. Och då kom jag in på den banan.
Därifrån var steget till syntetisatorer kort. På 1990-talet, före internet, fick man lära sig om analogsyntar på egen hand: genom att gå runt i musikaffärer, testa, köpa begagnat när något dök upp billigt.
– Jag köpte en synt, märkte att den inte alls var vad jag behövde, och insåg ganska snabbt att syntar är helt olika instrument från en modell till en annan. De är inte som gitarrer.
Idag gör han alla ljud med analoga syntar och analoga trummaskiner, styrda via en digital mixer. Helt analogt live visade sig vara omöjligt – mixerbordet måste vara digitalt för att hålla ihop allt – men ljudkällorna är analoga. Den analogt baserade musiken är också en förklaring till varför hans konserter kräver mer förberedelse än för många andra elektroniska artister. Ingen backtrack, inga förinspelade spår.
– När jag kör live kommer allt från synten, det finns inget färdigt inspelat. Det betyder tre–fyra timmar förarbete inför en konsert för att bygga upp allt och testa att det fungerar.
Det praktiska arbetet gör också att varje konsert innebär en viss risk. När allting är live kan en enda trasig kabel ställa till det.
– Publiken vet att en synt kan bryta ihop när som helst. Det blir en extra nivå av spänning, både för dem och för mig. När jag står där och spelar första låten och märker att allt funkar blir jag väldigt lättad, nästan euforisk.
Hittills har han ändå klarat sig utan att behöva avbryta en konsert på grund av teknik. År 2026 ska han åka ut på turné i Europa. Senaste turnén inleddes med en utsåld spelning i Helsingfors, med 350 personer i publiken.
– Det kändes som slow motion. Sekvensmaskinen som styr synterna gick i rätt tempo, men för mig kändes det mycket långsammare, som att låtarna gick långsammare och jag själv gick på otroligt högvarv. Det är fortfarande den häftigaste upplevelsen.
Möjligheten i begränsningar
Genremässigt hamnar han ofta bredvid, snarare än mitt i, den elektroniska huvudfåran. EDM lockar inte.
– Det är en så snäv genre. Det ska låta på ett visst sätt, ha en viss struktur, alla låtar har samma struktur. Det är rätt tråkig musik, arrangemangsmässigt.
För tio år sedan hade han som målsättning att försöka göra mer EDM-aktig musik, men gav upp.
– I efterhand har jag förstått att det är lönlöst att försöka göra likadant.
I stället håller han fast vid sitt arbetssätt: han styr externa syntar, allt går via digitalmixer, inget spelas in förrän låten i princip är färdig. Först då spelar han in hela låten på en gång. Det är raka motsatsen till hur många jobbar idag med dator, mjukvaruinstrument och lager av editering. Begränsningarna i realtidsmixern styr också hur långt han kan gå i efterbearbetningen.
– I en digital mixer måste allt hända i realtid, vi pratar mikrosekunder. I en dator spelar det ingen roll om processen tar tio eller tjugo millisekunder. Därför får man inte lika mycket möjligheter i en digital mixer, den måste lägga kraften på att processa ljudet direkt.
Resultatet blir musik som inte är lika ”slipad” som modern elektronisk musik. Det är ett medvetet val.
– Jag är uppvuxen med rock och åttiotalspop, där det kunde hända vad som helst i låtarna. Tydligen har jag mest talang för lite gammalmodig syntmusik, säger han.
Gör det själv, gör det väl
På scen är han ensam. På turné är han också i praktiken sin egen turnéarrangör.
– Jag ansvarar för hela turnén, bokar allt, bokar hotell, planerar rutterna, kör. Jag gör min egen grafiska design, mina egna videor till Youtube, sociala medier. Och bokföringen sköter jag också själv.
Att han gör bokföringen själv beror inte på någon DIY-romantik, utan på att det blev billigare och enklare än att anlita en utomstående.
– Jag tänkte att har jag doktorerat i teknik kan det här inte vara så svårt. Och det var det inte heller. Nu har jag tagit en nolla bort från bokföringskostnaderna.
Han konstaterar att det intensiva arbetssättet har en baksida. Allt tar tid: turnéer måste planeras ett och ett halvt år i förväg och samtidigt ska en ny skiva bli klar i rätt tid för att tidtabellen ska hålla. Den försummade Youtubekanalen borde också uppdateras. Youtube är fortfarande hans viktigaste kanal utåt. Spotify finns också där, men med en helt annan skala än Youtube. Enligt Kebu ligger han på ungefär 30 000 månatliga lyssnare på Spotify och runt 300 000 på Youtube. Samtidigt är Youtube inte lika viktig källa för inkomsterna som tidigare. År 2017 hade han som mest runt 1,5 miljoner visningar i månaden. Nu ligger siffran betydligt lägre, men turnéer och fysisk skivförsäljning har ökat i betydelse.
– Varje lördag packar jag skivor. Mycket går via Bandcamp, en del säljer jag via turnéerna. Jag är stammis på Posten, jag är den som kommer med ett paket fem minuter innan de stänger.
Det är väldigt sällan som det börjar med en melodi i huvudet. Jag har lärt mig att man ska försöka bygga ut idéer till ett arrangemang så fort som möjligt.
90 procent räcker
När han skapar låtar börjar han med att testa olika ljud på en synt.
–Det är väldigt sällan som det börjar med en melodi i huvudet. Jag har lärt mig att man ska försöka bygga ut idéer till ett arrangemang så fort som möjligt. Annars blir det svårt att komma vidare.
Arbetssättet, att styra syntar i realtid och inte spela in något förrän låten är färdig, gör att det ibland är svårt att uppskatta hur mycket jobb som faktiskt återstår. Men han föredrar ändå den metoden framför att sitta med mjukvara. Att han är perfektionist förnekar han inte.
–Men jag är en realistisk perfektionist. Jag försöker få allt så bra som möjligt, men jag vet när något är 90 procent av hur jag skulle vilja ha det. De sista tio procenten skulle kräva för mycket jobb, eller så har jag inte tekniken eller kunskapen. Ofta har jag inte tiden.
Han har redan flera koncept för nya skivor klara i huvudet.
– Jag har så många idéer för projekt som jag aldrig haft tid att göra. Man kan säga att målet är att få fortsätta. Jag tycker egentligen att jag har uppnått målet: jag får jobba med det jag vill jobba med. Nu gäller det bara att hålla sig här och gärna få lite mer tid för att göra musiken också.