Med Impulsbidrag får unga förverkliga sina idéer
Från och med i höst kan unga i Svenskfinland att ansöka om Impulsbidrag för att ordna evenemang, driva projekt eller verksamhet som riktar sig till unga. Impulsbidragen möjliggörs av Amos Andersons fond, Svenska Kulturfonden och Stiftelsen Brita Maria Renlunds Minne.
I augusti öppnade den första ansökningsomgången för Impulsbidraget, som är en helt ny stipendieform för unga i åldern 15 till 25. Både privatpersoner, föreningar, arbetsgrupper och organisationer kan ansöka om stipendiet, och förutom åldersgaffeln är kriterierna att den sökande ska bo i Finland och ha en koppling till det svenska i Finland. Finlands Svenska Ungdomsförbund, FSU, koordinerar Impuls. För ungefär två år sedan bjöd de tre finansiärsfonderna in organisationer och personer som jobbar med unga till ett stormöte. En av organisationerna var FSU.
– Vi diskuterade hur man ska engagera unga och få dem att ansöka om finansiering för att förverkliga sina idéer. Vi var ganska överens om att det fanns hinder som gällde tidsramen: t.ex. hos Amos Andersons fond kan du ansöka två gånger om året, men sedan ska du vänta i flera månader för att få svar. Du får inte automatiskt någon feedback på varför du fick avslag och därtill kan det ta ett halvår innan du kan söka igen, säger Sofia Wegelius, koordinator för Impuls och teaterkoordinator på FSU.
Stormötet identifierade också en annan utmaning i fråga om tidsramen för traditionella stipendier. Tidsramen försvårar då flera av de unga ansöker i grupp och det kan hända stora förändringar inom gruppen på ett år.
– Unga är rörliga, de kanske börjar studera eller flyttar.
Konkret hjälp med byråkratin
Sofia Wegelius hade själv sett ytterligare en utmaning.
– Det jag tog upp på mötet är något som jag har hört att är en utmaning på den finska sidan. När ungdomar får ett stipendium kommer det in på deras privata bankkonton, och de blir då personligen ansvariga för det. Det kan bli ett problem, till exempel hur det påverkar studiestöd och liknande. Jag sade att jag tycker att det är viktigt att den unga kan förankra idén i en organisation, så att det finns någon som hjälper med byråkratin. Den är inte så lätt för någon som inte har hanterat den tidigare.
Så föddes Impuls, och FSU fick en roll i att stödja ungdomarna som får finansiering för sina projekt. Ansökningstiden är löpande, och referensgruppen möts en gång i månaden för att fatta beslut om vem som får bidrag. Privatpersoner, föreningar och arbetsgrupper kan ansöka om en summa på 1000 euro, föreningar och organisationer om 5000 euro. Då det gäller föreningar och organisationer ska de drivas av ungdomar, eller så ska det vara ungdomar som driver projektet och ansöker om bidraget, medan föreningen eller organisationen förvaltar pengarna.
En annan orsak till att det behövs en skild finansieringsmodell för unga, är att det ofta kan vara svårt att få ner sin idé i relativt få ord i en ansökan, förklarar Sofia Wegelius.
– Man måste kunna komprimera och lyfta fram vad man planerar. Vi har förenklat Impulsansökan jämfört med de andra ansökningarna. Vi ville inte att den skulle vara väldigt tungrodd eller innehålla svåra ord. Samtidigt krävs ändå också ett ansvar – du ska redovisa vad du har använt pengarna till efteråt. Vi vill inte heller ge en bild av att det bara är att lyfta pengar och sedan bryr sig ingen om vad du gör med dem.
Som en del av redovisningen ska ungdomarna skicka in material som får publiceras. Det kan exempelvis vara videomaterial eller foton. Tanken är att materialet ska inspirera andra ungdomar att själva kunna ansöka om bidrag i framtiden. Samtidigt synliggörs bredden av vad man kan få stöd för. Sofia Wegelius svarar på ungdomarnas frågor med låg tröskel, och finns till hands som ett stöd under processen.
Unga sakkunniga fattar stödbesluten
– Tanken är att jag ska finnas där och kunna hjälpa ungdomarna hela vägen. Men vi ville också att det är ungdomar som väljer vem som får bidragen, och därför bildade vi en referensgrupp av ungdomar, som läser och tar ställning till bidragen. Den ansvarar FSU också för.
Deltagarna i referensgruppen är inte anonyma, så som externa sakkunniga brukar vara i ansökningsprocesser.
– Om deltagarna i referensgruppen skulle vara anonyma skulle det inte vara lika tydligt att det faktiskt är unga som fattar beslut om vem som får bidrag, säger Wegelius. Ur ett jävsperspektiv är det också bättre att de kan säga till om de känner någon av dem som ansöker om bidrag.
De som sitter i referensgruppen kommer från hela Svenskfinland och är unga som är speciellt aktiva på föreningsnivå i sin region, eller aktiva inom FSU:s projekt.
– Man kan också kontakta mig om man vill sitta i referensgruppen, det är möjligt att komma med utifrån. Jag skulle gärna vilja ha en bättre könsfördelning i gruppen, just nu är det väldigt många unga kvinnor med. Det motsvarar i och för sig aktiviteten på fältet, men samtidigt tänker jag också att det är viktigt att referensgruppen representerar en annan bild än fältet, så att killarna vågar söka.
Referensgruppen träffades för första gången i slutet av september för att fatta beslut om de första bidragen, och därefter träffas gruppen i slutet av varje månad.
– Det har varit jättebra diskussioner på referensgruppens träffar, och jag tycker att gruppen har varit ganska sträng. Det märks att de är noggranna med att bidragen ska komma andra till godo. De ska inte bara gagna projekt som berör en person, säger Sofia Wegelius.
En av dem som sitter i referensgruppen är Laine Young. Hon har jobbat med FSU tidigare och blev nyligen klar kulturproducent. Just nu jobbar hon som produktionsassistent på Klockriketeatern.
– Att sitta i referensgruppen är något helt nytt för mig. När jag tog emot uppdraget började jag genast läsa ansökningar, och då insåg jag att det finns jättemånga fina projekt och idéer. Det är roligt att se att det finns engagemang.
Hon tycker att Impulsbidragen är en fin satsning, men hon var fundersam över vilket genomslag den skulle få.
– Det är en svår åldersgrupp att nå ut till, och jag var själv lite orolig för om det skulle komma in tillräckligt med ansökningar. Jag funderade också på om tröskeln att söka bidrag skulle vara för hög för ungdomar. Men det är bra att de kan testa med låg tröskel, och om de inte får finansiering kan de testa igen.
Laine Young upplever att det först kändes svårt att dra gränser och avgöra om en idé ska få finansiering eller inte, men att det blev lättare efter de gemensamma diskussionerna i referensgruppen.
– Det är speciellt att besluten om bidragen tas av andra unga, och vi har en jättebra grupp där vi diskuterar bidragen. Vi gör så att vi först poängsätter ansökningarna var för sig, och sedan diskuterar vi i gruppen. Det har visat sig att de flesta har poängsatt ganska lika. Vi har varit eniga om att idéerna helst ska gagna fler, och engagera andra än en enskild ungdom.
För Laine Young, som är utbildad kulturproducent, är bidragsansökningar en viktig del av rollen, därför är det lärorikt att sitta med i referensgruppen.
– Det är intressant att läsa ansökningarna eftersom de är så olika. Sättet olika människor besvarar frågorna i ansökningsblanketten varierar. Det är nyttigt att se på ansökningarna och processen ur en annan roll än den sökande.
De första bidragen har delats ut
De privatpersoner eller arbetsgrupper som har fått de första Impulsbidragen har beviljats bidrag för bland annat inspelning av musik, arrangerandet av evenemang för barn och unga, och produktion av dokumentär- och kortfilm.
Arbetsgruppen Alodeou-Ifáh var en av de första som fick ett Impulsbidrag på 1000 euro. Det fick de för ett flerspråkigt evenemang, där de kombinerar en debutalbumrelease med att samtidigt visa konst och en kortfilm. Kärnan i arbetsgruppen är Jeremy Yamajako och hans lillebror Joakim, som utgör duon Alodeou-Ifáh, men dit hör också Liina Jokinen, Emilia Kabalu och Fennia Granström.
Evenemanget ska äga rum en dryg vecka efter att vi träffar delar av arbetsgruppen i en liten studio i Krämertsskog i Helsingfors. Det är ett kreativt rum, varmt och mysigt inrett, där Jeremy Yamajako och Liina Jokinen sitter med varsin gitarr och spelar. Emilia Kabalu har gjort kortfilmen som kommer att visas under evenemanget, och Fennia Granström har målat en tavla som också utgör albumets omslag. Det centrala är ändå Alodeou-Ifáhs musik.
– Musiken har västafrikanska folkinslag, mycket rytm och akustisk gitarr. Jag vill inte desto mer definiera musiken, det får den som lyssnar göra själv. Jag och min bror sjunger och rappar, säger Jeremy Yamajako.
Processen bakom debutalbumet har varit lång.
– Vi har jobbat på albumet i tre år med min bror. Vi har alltid gjort musik, och kommer från en musikalisk familj. Albumet kom till så att vi lyckades göra en låt som vi tyckte att var så bra att den kunde ges ut, därefter föddes de andra.
När låtarna vuxit fram började Jeremy Yamajako fundera på vad det hela handlade om.
– Lyriken handlar om Benin och Västafrikas historia. Jag tycker om att läsa, och läser mycket mytologi och historia, också nordisk mytologi. I min läsning fastnade jag för begreppet “Axis mundi”. I många kulturer finns en helig axel, ibland ett berg, ibland ett träd, som förenar det osynliga och det synliga, jorden och himlen – universella motpoler för människan.
Fennia Granström har gjort sin version av trädet Axis mundi, som blev albumets omslag.
– Det är min egen uppfattning av Axis mundi, som passar ihop med Jeremys musik.
Kortfilmen som visas heter Future Ancient, och den handlar om sambandet mellan gamla, nya och framtida versioner av afrikanska trosföreställningar och traditioner.
Emilia Kabalu träffade Jeremy Yamajako den här hösten, då hon skulle fläta hans och hans brors hår inför Alodeou-Ifáhs spelning på baren Siltanen. Efter det hörde Emilia av sig och sa att hon gör en kortfilm, och att Alodeou-Ifáhs musik skulle passa väldigt bra i den. Visionen är densamma.
– Min mamma är Luba, från en kultur i Demokratiska republiken Kongo. Numera är de flesta kristna, men från min mammas släkts sida tror man mycket på att själen vandrar vidare. Jag ville få de unga som har sitt ursprung i Afrika att förstå att deras ursprungsfolks tro och seder inte är pinsamma. Många är fast i en post-kolonialistisk tankevärld som gör att de ser ner på sitt eget ursprung.
Under evenemanget ska det finnas möjlighet att mingla och umgås.
– Vi för samman konstnärliga människor, och hoppas att det blir en varm stämning, säger Jeremy Yamajako.
Impulsbidraget har varit avgörande för att evenemanget skulle bli av.
– Att vi hade finansiering hade väldigt stor inverkan, när man tänker på den ekonomiska risken. Det skulle ha varit omöjligt att genomföra det här annars, med tanke på att vi är studerande, säger Liina Jokinen.
– Bara att hitta ett ställe där man kan hålla evenemang är svårt om man inte har pengar. Många ställen kräver försäljningsgaranti och ganska hög hyra, säger Jeremy Yamajako.
Det var Liina Jokinen som läste om bidraget i ett sponsrat inlägg på Instagram, och berättade om det för de andra.
– När jag har hört om bidrag tidigare, har jag tänkt att det är svårt och komplicerat att söka, att man måste vara proffs. Men här var det väldigt tydligt vad som krävdes, och det var lätt att söka. Om vi hittar på något evenemang i fortsättningen tänker jag definitivt söka bidrag på nytt.
