Det finns liv i Söderlångviken
Ett team med forskningsdykare från Tvärminne Zoologiska station har den här veckan karterat livet under ytan i havsviken utanför Söderlångvik gård – som naturligtvis heter just så. Söderlångviken. Karteringen är starten på ett pilotprojekt som Amos Andersons fond finansierar.
När resultatet av karteringen har analyserats kommer en mätboj att placeras ut på det ställe som karteringen visar att är lämpligast. Bojen ingår i kustobservatoriet Monicoast, som är ett nätverk som följer med Östersjöns ekologiska status längs Finlands kust.
Forskningsteamet glädjer sig åt en god nyhet: havsbottnen i viken är inte död, där finns liv. Situationen är bättre än i många andra små vikar där det finns mer avrinning av näringsämnen från t.ex. odlingar. Söderlångviken gynnas av att stränderna till stor del består av klippor, bedömer forskarna.
Teamet på tre personer, består av forskningsteknikerna och -dykarna Anna Vesanen, Eerika Lumme, och Juki Inaba, som utöver att hon är dykare också är doktorand vid Tvärminne.
När vi träffar dem har de jobbat i Söderlångviken i några dagar, och har bara ett sista dyk kvar innan de är klara. Den här dagen är Anna kapten. Eerika kommer att dyka, medan Juki är säkerhetsdykare, vilket betyder att hon sitter, ombord på båten, klädd i full utrustning, beredd att hoppa i om Eerika behöver hjälp.
-När vi dyker vid Tvärminne dyker vi alltid parvis, men här i den här skyddade viken kan vi göra så här, förklarar Eerika.
Förberedelserna görs grundligt och rutinerat. Säkerhetskontrollen för båda dykarna görs enligt strikta regler och allt checkas av på en lista. Forskningsdykandet är ett extremt välorganiserat och strukturerat arbete, som förutsätter att dykarna är specialutbildade uttryckligen för dykning i svåra förhållanden. De finländska forskningsdykarna är kända världen över för sin kompetens, och kallas ofta till olika delar av världen när kriser under vattenytan inträffar.
Att vår forskning får synlighet är helt avgörande för oss
-Det handlar om att kunna hålla reda på otaliga saker samtidigt, och att alltid hålla sig lugn, förklarar Anna, som vid sidan av sitt övriga arbete på Tvärminne också har varit lärare på kurserna. Också i en grund vik som Söderlångviken måste man veta vad man gör om man ska få något resultat av dykandet säger hon: en oförsiktig spark mot bottnen rör upp gyttjan och hela sikten försvinner – och då kan arbetet inte fortsätta. Arbetet under ytan utförs på noggrant planerade linjer, på olika djup, och anteckningar om fynden görs löpande, under vattnet, med blyertspenna på vattentåligt papper.
– Det här forskningsarbetet görs bättre och effektivare av människor som kan reagera på det de ser under vattnet och anpassa sig till det, än av robotar eller andra digitala verktyg, som agerar utgående från på förhand definierade instruktioner, konstaterar Juki.
Målet med karteringen är att slå fast på vilket ställe i viken det är mest meningsfullt att placera ut en mätboj, som kontinuerligt, dygnet runt under årets alla dagar, kommer att göra sina mätningar. och sända över informationen i realtid till forskningsstationen. Informationen från mätbojen kompletteras med återkommande nya karteringar som görs årligen, eller minst vart tredje år. Söderlångvikens mätboj placeras ut i början av augusti.
Forskningsteknikerna karterar vattnets temperatur, salthalt, syrehalt, pH och grumlighet. Samtidigt undersöks också undervattensmiljön, för att ge en bild av vikens arter och övergödningsstatus.
– Informationen från mätbojen kommer oavbrutet, vilket gör att man kan reagera på plötsliga förändringar, och vid behov lägga in en extra kartering om vattentemperaturen t.ex. plötsligt stiger eller sjunker dramatiskt, eller om salt- eller syrehalten plötsligt förändras, säger Eerika.
Informationen från Söderlångviken kommer att vara mer betydelsefull än man vid första anblicken kan förstå, eftersom det finns otaliga andra motsvarande vikar längs våra kuster. Informationen från Söderlångvikens mätboj ger alltså klara indikationer om utvecklingen också på en låg rad andra platser.
En annan detalj som ökar precis den här mätbojens betydelse, är samarbetet med Söderlångvik gård. Tanken är att mätresultaten från bojen kommer att visas på digitala skärmar för de tusentals tusentals besökarna på gården under sommarsäsongen. Gården kommer också att arrangera diskussionstilfällen kring teman kopplade till Östersjön där Tvärminneforskarna deltar.
Alla forskningsprojektets aktiviteter i Söderlångviken bidrar till en större forskningshelhet, CoastClim, där man undersöker kopplingarna mellan våra kustekosystem och klimatförändring.
– Att vår forskning får synlighet är helt avgörande för oss, betonar alla de tre forskningsdykarna. Så många som möjligt behöver få upp sina ögon för hur våra hav mår och vart utvecklingen är på väg, annars är vårt arbete meningslöst.
Forskningsprojektet finansieras av Amos Andersons fond och genomförs alltså som ett samarbete mellan Tvärminne och Söderlångvik gård. För fonden är det här en start på arbetet med att ta fram en havsstrategi, parallellt med den skogsstrategi som man redan följer.
För Söderlångvik gård, som precis har fått Green Key certifiering och Sustainable Finland märke, känns samarbetet med Tvärminne helt naturligt.
-Vi har förbundit oss att kontinuerligt jobba för hållbarhet och klimatsmarta lösningar, och också att sprida kunskap om dem, berättar gårdens vd, Annika Jansson. Det här samarbetet är ett utmärkt sätt för oss att göra det.
SÖDERLÅNGVIKEN
Viken sträcker sig från skyddad innervik till öppet hav.
Den är omgiven av skogar, berg och jordbruksmark, vilket gör den intressant både ur ett vetenskapligt och ett åtgärdsperpektiv.
Amos Andersons fond stöder det pilotprojekt som Tvärminne Zoologiska station inleder i Söderlångviken sommaren 2026.
