De första konstnärerna i Katy Gyllströms ateljé
Väster om Tibern, en knappt tjugo minuters promenad från Vatikanstaten, ligger Villa Lante – en av Roms bäst bevarade renässansvillor och Finlands Rom-institut. I villans lummiga trädgård finns Katy Gyllström-ateljén.
– Uppe på Gianicolokullen har du hela Rom framför dina fötter: en rosa, skimrande stad! utbrister bildkonstnären Saara Ekström.
Hon har tilldelats Amos Andersons fonds Katy Gyllström-stipendium, och ska iväg på ett tremånaders konstnärsresidens vid Villa Lante. I mars bär det av mot Italien med kameror, stativ och lampor i bagaget.
Saara Ekström är intresserad av skärningspunkter mellan kultur och natur, av det marginella i vardagen och sådant vi sällan ser eller helst undviker.
I sitt projekt ”Det osopade golvet” koncentrerar hon sig på romerska golvmosaiker föreställande matrester – ostronskal, nötter, benbitar – som fallit till golvet under festmåltider och blir metaforer för extravagant slöseri eller livets förgänglighet.
Hennes steg kommer inte enbart att leda över matrester. Tidigare har Ekström filmat vulkanutbrott på Island, och vare sig det är geologiska eller kulturella lager, handlar hennes resa om att kommunicera med en tidsström, leva sig in i ett landskap.
– Var än du lägger foten går du på historiska skikt och dolda världar, säger hon. Jag får lite Stendhalssyndrom i sådana miljöer. Det är hisnande.
Hon nämner Neros begravda palats och Domus Aurea med dess fresker, men redan Villa Lante är en sevärdhet i sig. Här har konstnärer som Sigrid Schauman och Rafael Wardi bott och målat. Att huset kom i finsk ägo är tack vare Amos Anderson, kan Katy Gyllström-residenskoordinator, Karolina Gullichsen, berätta.
Från renässansretreat till finskt institut
Villa Lante uppfördes på 1500-talet som en humanistisk retreat i Rafaels anda. Under sin flera hundraåriga historia skiftade dess funktion från adlig bostad till kloster och kultursalong – tills Amos Anderson fick nys om att stället var till salu.
– Anderson grundade föreningen Institutum Romanum Finlandiae på 30-talet, säger Gullichsen.
Anderson hade redan ett ställe bredvid Svenska Akademien – där nu också Danska Akademin ligger – när han genom sin vän Göran Stenius, som bodde i Villa Lante, fick veta att det här huset var i dåligt skick och skulle säljas.
– Han donerade köpesumman till finska staten på villkor att han fick öppna sitt institut här. Villa Lante köptes 1950 och byggnaden grundrenoverades. Sedan dess har den fungerat som Finlands Rom-institut, säger Gullichsen.
Där konst möter vetenskap
Rom-institutet är i första hand ett vetenskapligt forskningsinstitut. Här residerar de som studerar det antika – historia, arkeologi, klassisk filologi och konsthistoria. Samtidigt har tanken från början varit att institutionen ska rymma både vetenskap och konst.
Fjorton personer bor samtidigt i huset. Sedan 1960-talet har en av platserna varit avsedd för en bildkonstresident, och från och med hösten 2025 finns det två.
– Tanken med det nya residenset är att det inte bara är konst som skapas, utan en synergi mellan konst och vetenskap, säger Gullichsen.
Katy Gyllströms residensprogramm är tidsbegränsat för totalt sex konstnärer fram till våren 2028, en per termin. Saara Ekström kommer att få ta över efter skulptören Leena Pylkkö, som var den första stipendiaten att få jobba i den nyrenoverade ateljén i Villa Lantes trädgård.
Medan Ekströms projekt handlar om att vända blicken ner mot (som hon själv säger) skräp på golvet, tog Pylkkö tåget till Italien för att fördjupa sig i temat rening.
Hon närmar sig sitt ämne både genom städning och ekologisk rening, i ett performanskonstverk där tanken är att göra sig kvitt störande tankar eller orosmoment.
Det här är något som kan vara bra i en stad som Rom, där upplevelsen ofrånkomligt är en av massturism: Pylkkö vittnar om köer, svårbegripliga biljettbokningar och en stadskärna som blivit allt mer otillgänglig.
Men när det var svårt att se konsten på väggarna, drog sig hennes uppmärksamhet upp mot taket.
– När jag såg takmålningarna kände jag igen mitt eget sätt att arbeta, skulpturer av krympta figurer sedda underifrån. Det perspektivet har ett namn, sotto in sù, och plötsligt förstod jag att mitt arbete ingår i en lång tradition, säger Pylkkö.
Residenstidens frihet att bli nyfiken
Både Pylkkö och Ekström talar om att inspireras av århundraden av konsthistoria, men också om svårigheten att lära känna den samtida lokala konstscenen under tre månader.
Enligt Ekström är det givande att lära känna forskarna på Villa Lante. Däremot är det ovanligt att betydelsefulla kontakter till lokala konstfältet knyts under korta residens. Hon menar att Finland generellt har för lite resurser för att exportera kultur, även om stipendiesystemet fortfarande är starkt.
– Residens är viktiga för den konstnärliga utvecklingen, men utan utställningsmöjligheter och nätverk blir synligheten begränsad, säger Ekström.
Pylkkö lyfter ändå fram det nordiska sammanhanget i Rom som en tillgång. Genom residensen kom hon i kontakt med de andra nordiska instituten, när de sågs ”hos danskarna” eller på Circolo Scandinavo för aperitivo.
– Det bästa med residenslivet är trots allt att hinna följa sin nyfikenhet, säger Pylkkö. En detalj kan leda till nya frågor, vidare läsning och nya spår.
Hon beskriver Villa Lante som en tillflykt vid sidan av stadens vimmel, där vardagen i det stora hela får vara just vardaglig. Men att det är en vardag där det finns fullt av experter runt omkring en. Ibland räcker det med ett samtal över lunchen för att komma vidare, och det är just sådant som får plats att hända i Villa Lante.
- Den finlandssvenska konstnären Katy Gyllström (16.12.1933 – 8.9.2018) testamenterade sin egendom till Amos Andersons fond (tidigare Föreningen Konstsamfundet).
- Syftet med arvet var huvudsakligen att ge bidrag till bildkonstnärers ateljé- och residenskostnader.
- Katy Gyllströms konstnärsresidens tog emot sin första konstnär, Leena Pylkkö, hösten 2025. Den andra konstnären, Saara Ekström, inleder sin tid i residenset i mars 2026.
