Santeri Salokivi

1886 –1940

Santeri Salokivi fann redan tidigt sin egen stil och den förändrades inte mycket under åren. Han studerade vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo 1900-04 och fortsatte sina studier vid Konstakademin i München 1905–06 och 1907–08. Salokivi besökte ofta Italien och Frankrike och trivdes speciellt i Paris där han kraftigt lät sig påverkas av impressionismen.

Impressionismens och nyimpressionismens måleriska och klara färger var dominerande i den finländska målarkonsten i början av 1910-talet. För många av konstnärerna blev detta skede kort men för Salokivi var det en utgångspunkt för hela hans fortsatta bana. Mitten av 1910-talet var en höjdpunkt i hans konst. Han målade många stads- och parkmotiv samt torgvyer i Venedig, Rom, Paris, Åbo, Helsingfors och på Rivieran. I Frankrike och Italien fann han ett annorlunda ljus som han återgav med läckra vita färger i kombination med fylliga gröna bladverk och djupa violetta skuggor. Solljus, luftighet och grönska var kännetecknande för hans levande, ibland stundom dekorativa utomhusbilder.

Amos Andersons konstmuseum äger sammanlagt tretton oljemålningar av Santeri Salokivi. År 1997 donerade hans dotter, fru Lila Salokivi-Kavaleff nio av hennes fars oljemålningar till museet. De tidigaste arbetena är gjorda under konstnärens och hans hustrus bröllopsresa i Rom 1914. Här målade han flitigt sina favoritmotiv bl.a. Monte Pincio och Borghese-parken.

De övriga målningarna i samlingen utgörs främst av konstnärens kända sommarlandskap från 1930-talet. Skärgården var för Salokivi redan tidigt en viktig miljö och skärgårdsmotivet behärskade redan hans första utställning 1907. Han återvände till detta motiv i slutet av 1920-talet och tillbringade sina somrar på Högsåra, Åland och i Pellinge, som enligt honom var vackrast. Här målade han stränder, hav, båtar, bymotiv, röda stugor och strandbodar. Salokivi älskade gamla segelfartyg i hamnen eller för fulla segel. Han har sagt att han “aldrig målat eller tänkt måla annat än vad han älskat och sett i naturen”.