Sam Vanni

1908 –1992

Sam Vanni (Samuel Besprosvanni) är kanske den främsta representanten för den abstrakta konsten i Finland. Sina första helt abstrakta målningar utförde han 1952 och fortsatte på samma linje till sin död. Övergången till det abstrakta skedde inte helt plötsligt, utan föregicks av en över tjugo år lång utvecklingsprocess. Vanni utbildades vid Finska Konstföreningens ritskola och som praktikant i Wäinö Aaltonens ateljé.

Vannis tidigare målningar var måleriska och figurativa med inslag både av impressionism och av expressionism. Till sin natur var han ingen typisk finsk konstnärssjäl. Från första början intresserade han sig för måleriets formalistiska och inte minst färgernas egenskaper. Redan före sin Parisresa 1938 målade han i den franska skolans anda med Matisse och Bonnard som förebilder. Hans favoritmotiv, landskap, stilleben och figurbilder, var i och för sig traditionella men det sätt på vilket han arbetade tydde på ett nytt fördomsfritt sökande.

Sam Vanni träffade Tove Jansson första gången redan 1935. Den senare så berömda författaren av muminböckerna verkade då som skämttecknare och illustratör i likhet med sin mor Signe Hammarsten-Jansson. Som målare var Tove Jansson ännu bara en nybörjare. Vanni och Tove Jansson blev vänner och arbetade ofta tillsammans i Vannis ateljé där Tove ibland också fick sitta modell. Hon minns att den mycket erfarnare och kritiska vännen försökte öppna hennes ögon för färg- och ljusproblem. Sam Vannis lärdomar var avgörande för den fem år yngre kollegan. Det är inte överraskande att deras måleri från denna tid uppvisar stora likheter.

Tove Janssons porträtt är målat 1940. Den sittande modellen är målad i helfigur en face. I sin famn håller hon sina tecknarattribut, pennan och ritblocket. Målarverktygen till höger antyder den miljö i vilken tavlan tillkommit. Det mjuka ljuset som faller över modellens panna, axlar och armbågar rakt uppifrån bidrar till att ge henne en rund tredimensionell form. Målningen domineras av kalla blå och violetta färger som strukits på duken i läckra tjocka lager. Som en diskret kontrast har konstnären använt en rosa färgton i golvet och krukan som står på bordet. Liknande färger använde också Matisse och Vanni återvände till dem i sina senare verk.