Magnus Enckell

1870 –1925

Magnus Enckell hörde i sin ungdom vid sekelskiftet till den finländska guldålderskonstens ledande namn. Från och med hans första Parisresa 1891 påverkades han starkt av den mystisk-romantiska riktningen i tidens bildkonst och litteratur. Enckells ursprungligen mörka och asketiska palett och hans motiv i klassiskt manér som kretsade kring återgivandet av människofiguren, förändrades vid ingången till 1900-talet i en mera målerisk riktning.

Efter bekantskapen med A.W.Finch, en till Finland inflyttad konstnär med belgiska och engelska rötter, och senare med Sigurd Frosterus, den unga arkitekten och kritikern, började Enckell få upp ögonen för det nya post-impressionistiska färgmåleriet. Efter att 1907 ha fullbordat sin stora fresk i Johanneskyrkan i Tammerfors inriktade han sig helt på landskaps- och skärgårdsmotiv målade i rena, oblandade färger. En av de första friska atmosfärskildringarna är Brokistor från Helsingfors 1908 och de spontana akvarellerna och gouacherna med hamnmotiv vårvintern 1909.

Oljemålningen Gossar på stranden från sommaren 1910 är en av höjdpunkterna i Enckells färgmåleri. Motivet anknyter till Enckells tidigare pojkmotiv och hämtades från Hogland, numera ryskt territorium i östra Finska viken. Enckell målade här tillsammans med Verner Thomé. Båda konstnärerna strävade ivrigt efter att tillämpa de neoimpressionistiska teorierna i sin konst. Thomé hemföll i sina tolkningar mera i riktning mot den s.k. pointillismen medan Enckell målade i en stramare stil med klara, obrutna färger och längre penseldrag som bl.a. framhävde konturerna. I Gossar på stranden fångade Enckell atmosfären av en molnfri eftermiddag med sin belysning och stämning. Målningen bygger på djärva kombinationer av komplementfärgerna – gult och violett, orange och blått som bl.a. ger de blå skuggpartierna en varm karaktär.

I februari 1911 reste Enckell till Paris för att planera trappmålningarna till Nylands nations nya nationshus i Helsingfors. På våren målade han från sitt hotellfönster motivet med Seinen och Pont Royal. I förgrunden syns en rad hästfordon och ett ännu lövfritt träd. I bakgrunden vid kajen skymtar två långa pråmar. På motsatta stranden känner man igen Le Pavillon de Flore. Målningen vittnar tydligt om att Enckell fäst sig vid Pierre Bonnards och Edouard Vuillards användning av brutna färger. Vid sidan av de klara och rena violetta och gröna tonerna började Enckell måla i mera dämpade blandade färger som ledde till ett mjukare intryck. Enckell tolkade med sin ögonblicksbild strandpromenadens pulserande liv på samma sätt som impressionisterna. År 1912 höll den internationellt orienterade Septem-gruppen sin första utställning i Helsingfors. Enckell, som i likhet med Thomé och Finch hörde till gruppens grundare, ställde ut fjorton målningar, bland annat Pont Royal och tre andra Seine-motiv från Paris.