Alfred William Finch

1854 –1930

Alfred William Finch, målare, grafiker och keramiker med belgiska och engelska rötter, var i sin ungdom med om att grunda den experimentella konstnärsgruppen Les Vingt (De tjugo) i Bryssel. Gruppen som inledde sin verksamhet 1883 strävade till att förnya den nationella konsten efter moderna franska mönster. För Finch som börjat sin bana som realist innebar mötet med neoimpressionisterna Georges Seurats och Paul Signacs målningar på Les Vingt-gruppens utställning 1886 en vändpunkt. Fängslad av dessa pointillistiska arbeten började han själv tillämpa pointillisternas vetenskapliga färglära som grundade sig på optikens och seendets mekanik. Under de följande åren blev Finch vid sidan av Théo van Rysselberghe den ledande “prick- eller fläckmålaren” och förnyaren av det belgiska måleriet.

Finch som växte upp i Ostende vid Nordsjökusten inriktade sig på landskapsmåleriet och målade gärna havsutsikter. Brottsjöar vid Heyst, ett av hans tidigaste mästerverk, är utfört i Seurats och Signacs efterföljd i en disciplinerad divisionistisk teknik genom att duken fyllts ut med små färgprickar eller fläckar. Trots att tavlan är målad med ett tiotal rena, ibland helt kontrasta färger, är helhetsintrycket liksom i Finchs målningar i allmänhet behärskat och balanserat. Målningens komposition avviker dock från Finchs vanligen lugna och enkla linje. Bilden är synnerligen dynamisk för att inte säga dramatisk med sina skummande bränningar. I motivet kan man också se intryck från japansk träsnittskonst och kanske vissa tidiga antydningar av den kommande jugend- eller art nouveau-konstens dekorativa stil.

I början av 1890-talet konstaterade Finch att han inte kunde leva på sin bildkonst. Han intresserade sig allt mera för keramiken och avstod från målandet 1893. Intresset för konstindustri och konsthantverk hade ökat både ute i Europa och i Finland, och i detta tecken anlände Finch till Borgå 1897. Här blev han ledare av den av Louis Sparre grundade Irisfabrikens keramikframställning. Efter att fabriken upphört med sin verksamhet 1902 flyttade Finch till Helsingfors och bodde där till slutet av sitt liv. Finchs verksamhet blev i många avseenden epokgörande i Finland. Hans pedagogiska insatser inom den keramiska konsten och även konstgrafiken och hans roll som förmedlare av moderna riktningar inom den europeiska konsten var betydande. Han ordnade årligen ateljéutställningar av sina egna arbeten, deltog i grupputställningar och medverkade vid sidan av Magnus Enckell och Verner Thomé till grundandet av Septem-gruppen.

Under 1900-talets första år började Finch åter måla. Han övergav den strängt divisionistiska färgkonsten och arbetade mera befriat med bredare penseldrag. Trots förändringarna förblev han ändå sin ungdoms klara färger och strävan efter objektivitet trogen. Fr.o.m. år 1905 då Finchs hustru och barn hade bosatt sig i England, i Twickenham nära London, besökte han själv årligen sin familj. I Sigurd Frosterus samling finns många livfullt målade landskapsstudier från England. Motivet med Dovers karga kritklippor med sin ljusa kolorit utgör ett undantag i Finchs produktion. I Frosterus samling ingår också det monumentala motivet från Hogland där Finch arbetade tillsammans med Verner Thomé den varma högsommaren 1912. Den färggranna målningen väckte tillsammans med 33 andra arbeten uppseende på Finchs separatutställning i Paris 1912. Kritiken ställde Finch vid sidan av läromästaren Signac men beklagade samtidigt att han verkade så långt borta i norr.